Figge Bus

Världens vackraste och bästa Figge!

Bilden är från i höstas

Igår när jag körde hemåt ringde sambon och sa att Figge gjort sig illa på deras promenad. Han fick springa lite lös nere i skogen bakom vårt hus och skulle antagligen jaga en fågel när han mitt i språnget blir liggandes och skriker till. Sambon trodde att han hade fastnat med tassen i något eftersom det i princip tog tvärstopp. Figge ville inte komma upp direkt och såg förvånad ut där han låg. Men efter en stund kom han upp och de kunde promenera hemåt igen.
När jag kom hem såg jag att han var väldigt vinglig på bakbenen och att de inte riktigt lydde honom. Var inte så orolig först utan trodde han hade trampat snett eller stäckt sig någonstans. Men senare på kvällen såg jag att han var på väg att falla i trappen när han gick upp till övervåningen. Låg och funderade hela natten och kände mig orolig. Hörde honom traska runt och inte riktigt kom till ro någonstans. Tokstollen som alltid sover UNDER vår sång hade plötsligt svårigheter med att krypa under... Tankarna snurrade, hade han väldigt ont? Hade han fått en propp i hjärnan? Diskbråck? Skulle han någonsin kunna vara den busiga och spralliga lilla kille som han är igen?

På morgonen tassade jag upp innan Ebba vaknade och ringde till Solstadens smådjursklinik i Karlstad. Vi fick en tid lite senare på eftermiddagen, det kändes skönt att någon skulle ta sig en titt på honom. Mattes älskling!
Mamma slutade tidigt idag, så hon fick äran att ta hand om Ebba en stund på eftermiddagen. Hämtade upp sambon vid jobbet så han fick följa med som moraliskt stöd!

Veterinären kände och klämde på honom. Undersökte höft och knäleder och kände igenom igenom kotorna i ryggen på honom. Det enda hon märkte var att han gnydde till lite vid en kota långt ner mot svansen. Hon beslutade sig för att ta en röntgen på honom för att se så det inte rörde sig om ett diskbråck. Men röntgen såg väldigt bra ut, allt var helt och fint! Så antagligen beror hans vingliga bakben på att några nerver kommit i kläm vid kotan där han ömmar, eller en sträckt någon muskel.

Vi fick lite medicin utskrivet till honom som ska vara smärtlindrande och inflammationshämmande. Så nu får vi hoppas han kryar på sig och får vara den spralliga och glada vovven igen!

Lilla älskade vän, jag hoppas vi får många härliga år tillsammans!

Har länge sett fram emot årets utställnings-sommar, då Figge blir veteran!

Jag hoppas verkligen att inte vår utställningskarriär redan är avslutad, vi har mycket kvar att ge!

Imorgon blir det en fullspäckad dag, först baby-rytmik och lite senare på dagen är det dags för den tredje träffen med föräldragruppen. Jag som hade tänkt baka något gott till fika på morgondagens träff får nog gå in på ICA och köpa med något. Dagen blev inte riktigt som jag tänkt mig...

Kram Maria